Sihanoukville

Den senaste veckan spenderades i Sihanoukville - för tredje gången. Denna gång hade jag signat upp mig på ett yoga och meditations retreat i en vecka vid namn Vagabond Temple. Detta låg i utkanten på den mer lugna sidan av Sihanoukville. Jag kom dit med förväntan att hitta ett mer inner lugn och inte vara så uppe i varv hela tiden. Jag har som sagt problem att sitta still. När jag kom ditt vart jag gott bemött av en av ägarna - en israelisk kvinna vid namn Pasit. Hon och hennes man Kobi lever för yoga, de är såkallade yogisar. De var ett mycket harmoniskt par. Jag fick ett schema och fick en chock. Schemat visade x antal timmar yoga varje dag. Hur ska jag klara detta tänkte jag? Jag kör yoga max en gång i månaden hemma, jag är stelare än en hockeyspelare?! Jag bestämde mig för att försöka klara av alla pass varje dag. Det skulle bli min utmaning. Min kropp fick träningsverk som aldrig förr! Man vände sig dock efter två dagar. Jag skulle säga att yoga är som en chipspåse, man tar ett chips, sen två, och sen äter man upp hela påsen, sen är man fast. Meditationen var det jag fann svårt. Det främst om att andas och inte tänka på nått. I mitt huvud pågår tio långfilmer samtidigt. Människorna som vandrade runt på retreatet var en go blandning av alla åldrar och inte endast flummisar som jag trodde det skulle vara. Alla var med alla. Många underbara diskussioner om livet och olika värderingar.  Maten var vegansk och super god. Visste ni att oreo kakor är veganska? Hade ingen aning. Förutom kött och animaliska produkter så var koffein heller inte tillåtet på retreatet. Man ska komma ner i varv och inte upp. Jag var busig, jag smög iväg till ett kafé varje dag och tog min dagliga dos av kaffe. Jag behöver det om jag blir tvingad att gå upp kl.6 varje morgon! Vagabond Temple var ett himmelskt ställe. Det var lite ledsamt att lämna. 






Acro Yoga.


Det dagliga schemat.




Beroendeframkallande veganska kakaobollar. Nom nom nom.

Sihanoukville är egentligen ett party mecka för Kambodja. Här är det fest varje dag, långt in på natten. Hela stranden är fylld av barer där folk står och delar ut flyers där man får en gratis drink. Många blir fast här genom sin resa i Kambodja. Party hostel som är bra; Monkey Republic, Big Easy. 


Min rese guru.

Jag har nu landat på Bali, för andra gången. Här ska jag bara vara ett tag. Kanske två månader? Har ingen aning. Jag måste landa lite och hitta en vardag i resandet. Jag känner en del människor här på Bali som jag lärt känna under min resa så detta kommer bli toppen. Pricken över "i:et" är att mina vänner från Stockholm kommer ner och gör mig sällskap snart, Nicklas Åkerlund (22a februari) och Hanna Wikman (1a mars). 

Kampot

Jag väntade in en resevän vid namn Matt i Sihanoukville vilket är en kuststad innanför Koh Rong för att sedan bege oss till Kampot. Matt träffade jag på båten mellan Koh Phi Phi och Phuket i Thailand för första gången. Han såg att jag befann mig i Kambodja via  höll hus, det visade sig att jag bodde på hostelet bredvid honom i Siem Reap. Han stannade kvar och jag åkte vidare. Nu upptäcker vi Kampot tillsammans. Man träffar verkligen många människor på dessa slags resor. 

Kampot är en stad beläget norr-öst om landet och placerat vid en flod. I själva stadskärnan fanns det inget intressant att lägga ögonen på utan det är när man åker utanför till där alla lokalbor finns som wow-faktorn ökar. Allt är belägrat vid floden då det finns många små fiskebyar. Vi har bott i vise versa bungalows vid floden och det har vart helt underbart. Man inser hur vacker modernatur är när man ser helt orörda landskap breda ut sig framför ögonen. Många gånger jag kommit på mig själv att bara stå och stirra. Plusset i kanten var också att floden var ren. Det var bara att kasta sig ut från bungalowen ner i vattnet för att svalka av när solen sken extra starkt. Här finns inga farliga krokodiler som lurar i hörnen även fast man lätt skulle kunna tro det. Jag menar hallå, bada i en flod i Kambodja? Det låter tveksamt från början. 

Eden Eco Village Bungalows.

Vi upptäckte byarna via mopeder vi hyrde vid en skjul och floden via kajak. För alla er som är tveksamma över min kunskap att köra moped så kan jag stolt berätta att den lämnades tillbaka hel men inte ren! En dag åkte vi till en nationalpark vid namn Bokor Mountains vilket tog cirkus en timme. Uppe på berget fanns ett övergivet casino och flera övergivna lägenheter från 40-talet. Detta var ett lyxigt resort för fransmännen under den tiden men de flydde när kriget började och Pol Pot använde Bokor Mountains som en utsiktsplats då man klart kan se vad som försiggår nere i Kampot. En hel övergiven by fanns där uppe på berget. 










Övergivet casino på Bokor Mountains.

Många backpackers jag stött på har tydligt sagt till mig att om du ska till Kampot, bo på Arcadia Backpackers. Jag tänkte, då får jag väll ta och göra det? Stället får fem av fem toasters, kanon kul. Här stötte jag även på Daniella Krantz från mitt förra fotbollslag och Emelie Söderlund. Härligt att få prata lite svenska för en gångs skull. Det som för Arcadia till Arcadia är alla dess vatten aktiviteter. Här finns en lijan, hopptorn, gunga m.m. Det fanns också en uppblåsbar "kudde". En person låg på ena sidan och två personer hoppar ner från en höjd på andra sidan vilket gör att man flyger i raketfart ut över floden. Ja ni kan ju tänka er hur högt jag flög? Kan verkligen rekommendera Arcadia Backpackers till er alla. 


Arcadia Backpackers.

Nu har jag åkt tillbaka till Sihanoukville för att checka in på en veckas yoga och meditations retreat på Vagabond Temple. Fyra pass om dagen och enbart vegan mat. Jag ser fram emot det. Måste lära mig hur jag kan ta med lugnet hem till Sverige. Hur andas man lugnt och sansat? Jag har ingen aning. 

Koh Rong

Nästa destination på listan var Koh Rong vilket är en ö söder om Kambodja. Vi drog dit förra fredagen och där stötte vi också på en tysk tjej vi träffat i Siem Reap vid namn Dana. Koh Rong är en ganska stor ö men största delen är orörd. Här finns inga vägar, knappt stigar. Bargatan var på stranden, det var också där man bodde. Mycket härlig atmosfär. En dag bestämde vi oss för att ta oss till Long Beach vilket är en helt orörd krittvit strand som är över 1 kilometer lång. För att ta sig dit så fick man sätta på sig riktiga skor och knata på i cirka en timme. Stigen vi skulle följa var pytte liten och rakt in i djungeln. Den tog oss åt alla möjliga riktningar och många gånger fick man också klättra på stora stenblock. Vi svettades som stuckna grisar. Väl framme så glömmer man allt slit man precis gått igenom då man märker att man kommit till paradiset. Här finns inga restauranger så ris fick jag köpa hemma hos en kambodisk familj. Solnedgången var ett vykort. Här kunde man också simma med plankton när solen hade gått ner. Plankton är små små fiskar som lyser upp i mörkret, precis som eldflugor. Ju mer man rörde på armar och ben, desto mer lös de. Havet glittrade. 






Kvalitén på ställena där jag bor. Här saknas plankor på väggarna. En del av charmen antar jag?

Sam åkte sedan vidare till Vietnam och jag drog till Nature Beach här på Koh Rong och levde som en riktig friluftsmänniska jag är, jag tältade. Här finns absolut ingenting.   Endast tält och en restaurang. Jag har märkt att jag verkligen älskar att tälta. Hur mysigt är det inte? Tysken Dana stannade en natt och vi hyrde ett tält uppe på en platå med en balkong. Nu bor jag själv i ett tält man skulle kunna hitta hemma i de svenska skogarna. Myggnätet från Zambia kom nu för andra gången till användning. Tänk er att ligga i ett tält och höra havsvågorna forsa upp längst strandkanten precis utanför? Eller vakna av att solen glisar in genom myggnätet? Underbar känsla. Man blir bästis med insekterna i tältet. De får stanna här om de vill. Jag är för bekväm för att ens bry mig. Om jag blir biten så har jag hydrokortison salva. Nemas problemas. Häromnatten vaknade jag av att det var storm utanför tältet. Regnet öste ner och tältet svajade åt alla möjliga håll och kanter. Jag kan tacka Gud att det inte läckte in för annars skulle regnet bildat poolparty inne i tältet. Jag kan erkänna att det var svårt att sova och att det var lite kusligt. Det var bara att ta fram boken "skynda att älska" av Alex Schulman och sträckläsa tills ögonen blev tunga. Mycket fin och rörande far och son bok. Och thadaaa, jag vaknade nästa morgon levande! 





Man märker verkligen att Koh Rong kommer bli en riktig turistfälla om beloppet av tio år eller nått. Många dras hit. Jag har en känsla av att Long Beach inte kommer vara öde så länge till. Aldrig att man låter en sån strand stå fri. Jag är glad att jag är här nu år 2016 och verkligen får uppleva den "riktiga ön". Här finns inga bankomater så om du planerar att åka hit, ta ut pengar innan. Om jag inte pratar i nattmössan nu så tror jag Kambodja öppnade sina gränser år 2000, året de blev självständiga. Turismen börjar nu blomma i landet men ännu inte extrem som ex; Thailand. Om du vill åka och upptäcka Kambodja, gör det nu innan rika västerlänningar förstör det med sina resort.