Canggu

Efter några klagomål från mamma så kände jag att det nu är dags att uppdatera min position lite. Veckorna går i ett, vet inte ens vilken dag det är idag? Jag är fortfarande på Bali, närmare bestämt Canggu. Här kommer jag vara ett tag och faktiskt försöka skaffa en slags vardag. En konstig exotisk vardag. Jag behöver komma ner på jorden, festa mindre, packa upp väskan och bara vara. Jag blir nog här lite över två månader. Dock så börjar det kännas att man vart borta ett tag nu. Man träffar så många människor varje dag. Vissa pratar man med i 10 min över en kaffe, vissa träffar man en heldag och surfar och andra chillar man med i flera dagar. Man trivs i nuet men en sak som slagit mig är att dessa människor endast är "besökare" i ditt liv. De kommer och går. De flesta kommer man med störst sannolikhet aldrig träffa igen även fast man lovar att hålla kontakt. Man inser vilka ens bärande väggar är där hemma. Förutom familjen så är det några man insett att man saknar att ha i sin vardag. När jag kommer hem ska jag bli bättre på att visa min uppskattning till att ha dem i mitt liv. 





Bar vid namn Pretty Poison.

Så vad gör jag om dagarna? Inte lägger jag patinens och fräter på en solstol som jag antar många tror. I stor helhet så äter jag mat, tänker på mat och surfar däremellan. Det är konstigt hur lycklig man kan vara en hel dag av en bra våg? Sanslöst alltså. Har börjat trappa ner på brädstorleken också vilket känns spännande. Hade en 7'8 longboard förut men nu kör jag på en 6'4 shortboard/funboard. Ni som nu står och kliar er på pannan och inte förstår skillnaden så kolla bara på siffrorna, den är mindre. Över förväntan så tar jag många vågor med den mindre brädan, den känns rätt för mig. 


Jag med en longboard.

Vad händer mer då? Jo idag kommer Nicklas och hans kompis Rickard vilket ska bli hur underbart som helst. Längtar tills att se dem på vattnet haha. På fredag åker jag till Singapore över helgen för att förlänga mitt visum här på Bali samt träffa några vänner där och nästan vecka komma Hanna-Panna. Livet är som en pinne här - väldigt lätt. Ska bli konstigt att ställa in sig på att vara hemma i Sverige sen. I Sverige måste man t.ex. ha skor på sig, något som inte händer ofta för mig här. Jag börjar ifrågasätta evolutionen faktiskt. Skor är överskattat. 

Sihanoukville

Den senaste veckan spenderades i Sihanoukville - för tredje gången. Denna gång hade jag signat upp mig på ett yoga och meditations retreat i en vecka vid namn Vagabond Temple. Detta låg i utkanten på den mer lugna sidan av Sihanoukville. Jag kom dit med förväntan att hitta ett mer inner lugn och inte vara så uppe i varv hela tiden. Jag har som sagt problem att sitta still. När jag kom ditt vart jag gott bemött av en av ägarna - en israelisk kvinna vid namn Pasit. Hon och hennes man Kobi lever för yoga, de är såkallade yogisar. De var ett mycket harmoniskt par. Jag fick ett schema och fick en chock. Schemat visade x antal timmar yoga varje dag. Hur ska jag klara detta tänkte jag? Jag kör yoga max en gång i månaden hemma, jag är stelare än en hockeyspelare?! Jag bestämde mig för att försöka klara av alla pass varje dag. Det skulle bli min utmaning. Min kropp fick träningsverk som aldrig förr! Man vände sig dock efter två dagar. Jag skulle säga att yoga är som en chipspåse, man tar ett chips, sen två, och sen äter man upp hela påsen, sen är man fast. Meditationen var det jag fann svårt. Det främst om att andas och inte tänka på nått. I mitt huvud pågår tio långfilmer samtidigt. Människorna som vandrade runt på retreatet var en go blandning av alla åldrar och inte endast flummisar som jag trodde det skulle vara. Alla var med alla. Många underbara diskussioner om livet och olika värderingar.  Maten var vegansk och super god. Visste ni att oreo kakor är veganska? Hade ingen aning. Förutom kött och animaliska produkter så var koffein heller inte tillåtet på retreatet. Man ska komma ner i varv och inte upp. Jag var busig, jag smög iväg till ett kafé varje dag och tog min dagliga dos av kaffe. Jag behöver det om jag blir tvingad att gå upp kl.6 varje morgon! Vagabond Temple var ett himmelskt ställe. Det var lite ledsamt att lämna. 






Acro Yoga.


Det dagliga schemat.




Beroendeframkallande veganska kakaobollar. Nom nom nom.

Sihanoukville är egentligen ett party mecka för Kambodja. Här är det fest varje dag, långt in på natten. Hela stranden är fylld av barer där folk står och delar ut flyers där man får en gratis drink. Många blir fast här genom sin resa i Kambodja. Party hostel som är bra; Monkey Republic, Big Easy. 


Min rese guru.

Jag har nu landat på Bali, för andra gången. Här ska jag bara vara ett tag. Kanske två månader? Har ingen aning. Jag måste landa lite och hitta en vardag i resandet. Jag känner en del människor här på Bali som jag lärt känna under min resa så detta kommer bli toppen. Pricken över "i:et" är att mina vänner från Stockholm kommer ner och gör mig sällskap snart, Nicklas Åkerlund (22a februari) och Hanna Wikman (1a mars).