Sara Renman

Hej igen, 

Jag vet att jag inte bloggat på ett tag och jag ber om ursäkt till alla som faktiskt följer min blogg regelbundet.Nyår var jätte bra. Vi började med happy hour här på the backpackers och drog sedan vidare till den lokala klubben vid namn fez bar. Klubben var fullsmockad och vi hade det jätte roligt. Det kändes konstigt när alla tillslut började räkna ner till klockan tolv då det inte riktigt träffat mig än att vi nu lever i 2014. Dagen efter, alltså den första januari var inte lika lyckad. Vid runt middagstid så började jag frysa något ovärhört vilket kändes jätte konstigt då jag är i Afrika? Jag satte på mig långbyxor, två tjocktröjor och strumpor men frös ändå häcken av mig. Jag tog min feber och siffrorna visade bara högt. Det var bara all palla sig in i bilen och iväg till kliniken igen. Väll på kliniken så tog de malaria testet igen och det visade åter igen negativt. Läkaren tror ändå att det var malaria då det tar ett tag innan det visar sig på stickan så det började ge mig anti-malaria sprutor. Det slutade med att jag behövde stanna två nätter på sjukhuset och är nu äntligen tillbaka på the backpackers. Det känns ganska äckligt att säga att jag inte duschat än iår, men vad ska jag göra? Det finns liksom ingen dusch på sjukhuset, usch. Jag känner mig bättre än förut men är fortfarande inte helt 100 procent. Jag måste gå tillbaka till kliniken varje morgon tills jag ska åka hem och ta en antibiotika spruta av någon anledning, de är inte så duktiga att säga varför de gör vissa saker här utan de ger dig bara instruktioner. De har inte ens tagit några blodprover så det blir säkert sjukhuset det första jag gör när jag kommer hem till Sverige. Det känns väldigt surt att jag i princip misast halva min resa pga att jag vart sjuk, jag måste komma tillbaka hit men just nu vill jag faktiskt bara hem och få ett svar varför. Jodie som är en av de andra volontärerna kom till kliniken igår med massvis av olika krya på dig brev från barnen från den kristna skolan. Det lyste faktiskt upp min dag även fast jag mådde dåligt. De skrev saker som "we will pray for you Sara" och det värmde verkligen i hjärtat!